J. A. D. Ingres (1780-1867) was born in Montauban on August 29, 1780, the son of an unsuccessful sculptor and painter. French painter. He was the last grand champion of the French classical tradition of history painting. He was traditionally presented as the opposing force to Delacroix in the early 19th-century confrontation of Neo-classicism and Romanticism, but subsequent assessment has shown the degree to which Ingres, like Neo-classicism, is a manifestation of the Romantic spirit permeating the age. The chronology of Ingres's work is complicated by his obsessive perfectionism, which resulted in multiple versions of a subject and revisions of the original. For this reason, all works cited in this article are identified by catalogue.   Related Paintings of Jean Auguste Dominique Ingres :. | Jupiter and Thetis. | Mme. Moitessier | Ingres Posing for the Figure of the Virgin in the Vow of Louis XIII (MK04) | Antiochus and Stratonice (mk04) | Portrait of Ins Moitessier (mk04) |
Related Artists:
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.
Jan van Hemessen
(c. 1500 - c. 1566) was a Flemish Northern Renaissance painter. He was born in Hemiksem, then called Hemessen or Heymissen. Following studies in Italy, in 1524 he settled in Antwerp. A mannerist, his images focused on human failings such as greed and vanity. Like his daughter, Catarina van Hemessen,he specialised in painted portraits. Jan Sanders van Hemessen was a Flemish Northern Renaissance painter who was part of the mannerist movement. He was born in Hemessen in the Netherlands but settled in Antwerp in 1524 after studying in Italy. Hemessen specialized in scenes of human character flaws such as vanity and greed. His pictures are often religious, while his style helped found the Flemish traditions of genre painting. Hemessen was also a portrait painter, which influenced his daughter to become a Flemish Northern Renaissance painter as well. The Surgeon of 1555 is an oil painting by Jan Sanders Van Hemessen currently in the Museo del Prado in Madrid, Spain. The scene likely represents a stonecutter at a fair. The surgeon, who is clearly happy that his operations have been successful, painstakingly moves his knife towards the stone, which is already visible. Behind him hang stones which have been successfully cut out of the head of other patients as a sign of his skill. Next to the quack stands a man who is wringing his hands in desperation, clearly going to be the next patient under the scalpel.
Karel Slabbaert
painted A toebackje still lifein 1641